Han är i stort sett frisk nu. Lite host och snor är det kvar men annars är det bra.
Igår hade vi en tuff eftermiddag. Han hade ont i tänderna. Verkligen ont. Så himla synd om han och så himla synd om oss. Man känner ju sig värdelös som förälder när man inte kan få sitt barn att må bra.

Nu har Liam somnat igen och vi ska passa på att vila lite.

Kort efter förra inlägget vaknade Liam.
Han fick en massa vatten och lite gröt... Satt och mös i knät och jag tog tempen igen. 38,2. Puh! Lite mindre iallafall.
Han åt till och med lite gröt. Sen blev han gnällig igen och blev mer trött och hängig. Vi la oss i vår säng och jag klappade han på huvudet tills han somnade. Sen la jag över han i hans säng och tog tempen. 39,4 igen...
Han behöver sova. Och det gör han nu. Hoppas, hoppas han blir bättre imorgon iallafall. Jag går in och tar tempen på han varje kvart, tittar om han andas och tittar på han. Hur ska jag kunna sova inatt?

Att se så här mycket teve under dagen och att det har varit så lugnt och "dött" hemma har inte hänt sedan innan Liam föddes

Passar på att lägga in ett par bilder på vad jag köpte till Liam idag.

T-Shirt och mössa på Polarn o Pyret.


Jeans och T-Shirt på H&M.

Nu är vi hemma.
Liam somnade på Väla efter lunchen som han knappt rörde... Och när han vaknade var han jättevarm och yr.
Såg febrig ut helt enkelt.  Jag har alltid termometern med mig (sån som man stoppar i örat) och idag kom den till användning. Han hade 39.3 i feber! Snacka om dåligt samvete jag får. För vad vet jag inte men känns som mitt fel. Tog honom till skötrummet där han fick ny blöja och en alvedon och så åkte vi hem. Tog tempen på han i bilen igen och då hade han 39.0. Väl hemma ville han inget annat än att ligga och mysa i knät. Och det gjorde han i någon timme sen märkte jag att han bara ville sova så jag la ner han i sängen och tog tempen igen. 39.4!
Blir så orolig. Och går in titt som tätt för att kolla om han lever... Jag vet ju inte heller om han är varm eller kall. Även om man har feber kan man ju frysa som en galning.

Första gången han mår såhär så det är ju jättesvårt att veta vad man ska göra... Alvedon, vatten och sömn?

Kolla varifrån!

Vi är på väla. Har shoppat kläder till Liam. Och nä, det är inte läsk i muggen. Det är vatten så klart. 

En underbar sak har hänt i vår familj. Som ni vet sover Liam till fem, sex på morgonen sen vill han upp och ha frukost. Han äter inte välling längre, har han inte gjort sedan några månader tillbaka, vilket är synd för då hade han somnat om någon timme till. Men, nu de senaste dagarna har jag burit in han i vår säng när han vaknar och då somnar han om igen. Så himla mysigt. Jag sover ju inte eftersom jag inte kan låta bli att titta på honom och nästan dö av lycka.

Biler, bilder, bilder...


Liams tårta.


Liam ska äta tårta för första gången och Olivia är glad.


Liam får lite hjälp på traven.


Mmm gott.




Leker i sitt rum med Olivia och Emma.



Födelsedagsfika med Anna och Andreas dagen efter.


Kvällsmys.



Lunch idag.



Mellisdags.

21:a februari 2009.

Halv tre på dagen föddes han. Lille killen som skulle förändra hela vårt liv.
På fler sätt än vad vi förväntat oss.
Den natten kommer jag ihåg som mycket tyst och rofylld. Liam sov med oss i sängen och inget har
känts mer rätt.
Dagen efter kom vi hem med honom och det är inget som klår den känslan. Han är vår för alltid.

21:a mars.

Vi har börjat inse hur mycket kraft, energi och jobb det är med en liten bebis.
Vi insåg hur naiva vi hade varit innan han föddes. En dans på rosor? Inte en chans.
Många skrikkvällar, ständigt bärande, tunga sten av oro som låg på ens axlar. Ska det alltid vara så här?
"Jag kommer aldrig kunna se en hel film ostört längre" Tänkte jag.
Liams första leende kom denna månaden.

21: april.

Säger bara ett ord. Minifom.
Besegrade de flesta av skrikkvällarna vilket var en otrolig lättnad. Nu kunde jag fokusera
på att verkligen lära känna riktiga Liam. Och han var underbar. Kommer fortfarande ihåg
hans doft. Våren var här och det blev början på många fikor ute i solen.

21:a maj.

Liam tre månader gammal. Då tyckte jag tiden gick jättesakta. Det var fortfarande bättre
med magen men han ville bli konstant buren. Man skulle helst stå upp och vagga. Och det gjorde jag.
Dag in och dag ut. Nätter. Kvällar. Alltid. Jag kunde inte dammsuga, diska, klä på mig, duscha, gå på toa...
Jag tyckte han ständigt var rastlös i vagnen. Det löste vi med ett inköp av vår kära Babybjörn bärsele.

21:a juni.

Nu var sommaren nära. Skulle han ha mössa på sig? Hade han för lite kläder på sig? Var han för varm?
Jag tyckte det var jättesvårt att veta.
Annars ingen större skillnad från föregånde månad. Tiden stod på något sätt stilla mellan maj och juli.
Liams första tänder kom denna månaden.

21:a juli.

Liam fem månader. Jag minns exakt hur jag tänkte. "Det jobbigaste måste vara över nu".
Jag kände stor lättnad på något sätt. Liam kunde mer, krälade och så vidare. Han var mer nöjd.
Jag kunde diska utan att han skulle få panik.
Och det var sommar. En bra månad med andra ord.

21:a augusti.

Detta var månaden då vi packade vår stora resväska och reste iväg med Alex och Micke till solen.
En fantastisk vecka och vi lyckades pricka in rätt tid. Liam var precis klar med ett utvecklingssprång och
var nöjd och glad hela tiden. Fast han började krångla med sömnen. Innan hade vi haft det rätt lätt med nätterna.
Liam börjar krypa denna månaden.

21: september.

Sömnen krånglar mer och mer. Han vaknade titt som tätt och ville bli vaggad. Flaskan på det och han somnade igen.

21:a oktober.

Mackan fyller år. Liam har inte förändrats speciellt mycket denna månaden.

21:a november.

Sömnen är ett minne blott. Vad vi än gör vaknar han hela tiden. Vad skulle vi göra?
Hur vet man som nyblivna föräldrar. Vi pumpade honom med närhet men det verkade inte spela någon roll.

21:a december.

Vi fick ta oss i kragen och försöka ordna det här med sömnen. Så här kunde vi inte ha det längre.
Ett samtal med en mycket vis kvinna fick oss att ta steget.
Vi fick tillbaka våra kvällar och vår sömn.
Liam började stå själv.

21:a januari.

Tänker mycket på att Liam snart fyller ett. Kände lite ångest och var inte alls redo för det.
Man tänker på något sätt inte längre än ett år.
Liam utvecklar nya färdigheter i raketfart.

21:a februari 2010.

Liams ettårsdag. Nu är jag redo. En mycket känslosam dag. Nära till lyckotårar flera gånger om dagen.
Kan verkligen inte förklara hur mycket jag älskar honom och hur stolt jag är.
Min son. Mitt allt.
Jag ska inte sticka under stolen med att det har varit tufft. Riktigt tufft många gånger.
Jag tror tricket är att inte låta det påverka en för mycket. Ens inställning.
Det sägs ju att det första året ska vara jobbigast för paren. Många gör slut under det första året.
Jag förstår varför. Det är en stor prövning. Men jag och Mackan har klarat oss galant
måste jag få skryta om. Visst har det varit lite gräl och sura miner men vi är bra på att
sammarbeta och prata med varandra.
Detta året har gett oss så mycket. Både individuellt och personligt. Vi har utvecklats på
så många plan som inte går att nå utan att ha gått igenom föräldraskap.
Och vi har fått en gåva för livet. Vår egna lilla ängel.

 
Hans stora fördigheter:

Han går.
Han säger "pappa", "lampa", "baba" (bada), "där", "boll", "titta", "hej".
Han härmar koljud, hundskall och säger "brrm brrm" om man frågar hur bilen låter eller när vi åker bilen.
Han pekar på lampan, näsan, magen, strumpan, vovven, ballongen, bananen om han blir tillfrågad var alla dessa saker är.
Han sjunger "Boom Boom Boooom" ("Boom Boom Pow" med Black Eyed Peas).
Han vinkar hejdå.
Han dansar.
Han äter det mesta som vi äter.

Nu är vi helt slut efter dagens kalas. Mackan ligger och sover men jag ska vara uppe och titta på
"Law & Order". Njuter av att kunna sitta uppe då Mackan går upp med Liam imorgon.
Har världens bästa kille.
Vi hann faktiskt köra ut till Väla en sväng innan vi skulle hämta tårtan.
Vi köpte godis till kalaset och jag köpte en riktigt snygg skinnjacka på H&M.
Är jättenöjd med kalaset och vill tacka alla som kom. Ni är bäst.

God morgon alla bloggläsare. Nu var det allt dags för ett nytt blogginlägg va? Använder dock inte min egna dator då den är urladdad. Sladden till nätet räcker inte om jag ska ha den inkopplad till strömmen. Vår router är sönder.
Vi köpte en ny kamera igår så nu blir det fler filmer på Liam iallafall. Han fyller ett år på söndag. Kan verkligen inte förstå det... Senare i veckan tänker göra en summering av mitt första år som mamma. Ska skriva ner vad som hänt. Både med mig och Liam. Psykiskt och fysiskt.

Just nu har Liam precis somnat. Han vaknade halv sex i morse, vilket han oftast gör. Då fick han ny blöja, gröt, ny blöja igen. Vi tittar alltid på barnkanalen på morgonen. Det är så roligt... För Liam. Jag brukar gäspa och gå till köket och diska, fixa kaffe och så vidare.

Helgen har varit riktigt mysig. Var hos Anna och Andreas i fredagskväll, Liam sov hos farmor och farfar. I lördags var vi hos Alex och Micke, fikade och grabbarna (Ja, Liam också) byggde ihop deras bebissäng. Snart kommer deras lille knatt. Vincent ska han heta... Vi alla längtar väldigt mycket.
Igår fick jag sovmorgon. Sov till åtta sen var jag utvilad. Fick frukost i sängen. Men åt den i köket med Liam.
Vi åkte och köpte kameran och Liams present. Vi köpte ett halsband. Inte för att han kommer använda det så mycket men det är en sak han kan behålla hela livet och veta att han fick den på sin första födelsedag. Leksaker kommer han få så mycket av ändå. Hittade även lite söta bodys och en tröja till Liam.
På kvällen gjorde jag lasagne som jag var grymt stolt över. Sa till Mackan att denna kommer bli den godaste och bästa jag gjort. När jag skulle ställa in den i ugnen slant jag med ena handen och halva lasagnen flöt ut i ugnen. Hur vi löste det får nu själva räkna ut. Jag var inte glad kan jag säga men efter någon minut kunde jag inte låta bli att skratta åt det. Haha!

Hittade lite bilder på Mackans dator.

Liam är nog runt sex månader.

Kolla varifrån!

Vårt internet funkar inte, därför bloggen inte blivit uppdaterad på länge nu. 

Tid för frukost.

Kolla varifrån!

gissa var vi är. 

Jag vill ju självklart vara en bra mamma.
Jag menar mer än att bara ta hand om Liam, vilket jag uppenbarligen gör. Jag vill uppfattas som snäll, mjuk, bra förebild... Allt det som faktiskt många föräldrar tappar ju äldre deras barn blir. Jag funderar dagligen på vilken sorts förälder jag vill vara och hur jag ska vara det. Men hur håller man fast vid sina löften till sig själv?
Jag vill till exempel aldrig skälla på Liam. Man ser ofta föräldrar som är så grymt trötta på sina barn... Kommer jag hamna där? Jag vet ju att det inte alltid kommer vara en dans på rosor. Det har det inte varit hittills heller men jag har inte haft någon anledning att känna mig arg och trött på Liam.
Jag vill heller aldrig att Liam ska ha sepererade föräldrar. Enligt mig är det ett av de viktigaste byggstenar för en trygg uppväxt. Kan man inte hålla ihop så är det så helt enkelt och då får man ju göra det bästa av situationen men ibland undrar man om vissa ger upp för lätt. Man kan möjligtvis inte tro att det inte spelar någon roll om man är ihop eller inte.

Jag och Mackan pratar ofta om hur vi vill göra med Liam, våra värderingar, våra egna uppväxter. Det är viktigt att man vet att man har samma åsikter, att man stöttar varandra när motgångar kommer och att man har förståelse. Viktigt att man backar upp varandra redan från början. Man ska ju vara ett team. 

... Men hemma bäst.

Helt klart.

London var grymt. Älskar det! Trevligt folk, härliga affärer... Allt!

Igår kom jag hem vid fyra. Var helt underbart att få hålla om Liam igen. Vi hör ju ihop. Jag och min prins...

Idag har vi fikat med Alex och sen åkte vi hem till Ingela (Som fyller år) och Co. för middag och tårta.


Jag SKA lägga upp bilder från London men har ingen sladd till kameran. Så fort det är fixat kommer det upp bilder.