sitter här i mörkret. tystnaden ensam.
inte ens musik eller teven igång...
älskling sover så klart. han ska upp när jag lägger mig.

lite ångest är det.
det är det alltid när dygnsrytmen faller.
och lite ångest är det när det enda man vill göra är att vara med sina nära och kära.

men mest ångest är det när man måste.
måste jobba.
måste ha pengar.
måste betala hyran.
måste spara.

måste slita med något man inte alls brinner för.
inte ens kan tända en liten glöd för.

det är ingen hemlighet.
längre. eller har det någonsin varit?
att jag vill därifrån.
jag är inte jag där. och mår bara dåligt. för dåligt när jag är där.
mest av allt är det ångest.

inget. nej.
ingen kan få mig känna annorlunda.
det finns fula. smutsiga. svarta fläckar som inte går att torka bort.

det är till och med ångest när jag säger.
jag måste gå vidare.