"Hej"
God morgon allihopa.
Är så lycklig. Liam låg på soffan och såg megasöt ut och jag sa "Hej älskling" "Hej sötnos".
Och han svarade med "Hej mamma!"
Det värmde i hjärtat. Innan har han bara sagt "Hej".
Nu ska vi åka och storhandla.
Lugna gatan.
Idag är det lugnt på Södra Kyrkogatan. Tiden har inte gått fort idag kan jag säga er. Men, nu är det bara tjugo minuter kvar och då ska jag traska neråt till Docken och snacka skit med Anna och Alex. Ska bli roligt. Längesen jag umgicks med Anna nu.
Hej, jag heter Liam.
Hej. Liam här.
Jag är sjutton månader. Förstår ni hur fort tiden har gått sen jag kom till världen? Har hunnit med mycket under den tiden. Vi har varit utomlands två gånger och varit i Stockholm en gång. Min bästis Vincent har kommit från Alex mage. Han är rätt rolig. Han förstår inte mycket men vi har ett speciellt band.
Mamma har börjat vara iväg, flera timmar om dagen. Det tog mig tid innan jag kunde acceptera det. Förstår inte varför hon måste vara iväg men pappa är hemma och han är minst lika rolig, om inte roligare. Men det är mysigt när mamma kommer hem för jag gillar bäst att mysa med henne.
Jag och pappa är alltid ute på äventyr. Vi är ofta och badar, cyklar, träffar kompisar på Öppna Förskolan och hälsar på hemma hos andra.
Min favoritsysselsättning är att leka med djur och bada. Jag älskar att härma djuren och det är extra roligt när mamma och pappa tycker jag är duktig. Majs är en stor favorit just nu. Jag kan nästan säga det. Det låter: "Maaaj". Och varje gång jag säger det lyser mamma och pappa upp. Jag älskar att prata, jag känner mig så duktig då.
Här om dagen fick jag en stor motorcykel som liknar farfars. Jag påminner mina föräldrar om att den liknar farfars, tjugo gånger om dagen, tar jag upp den, visar och säger "fafa". Då är jag duktig.
Jag tycker om att visa det jag kan för alla tycker jag är duktig då. Men vad trodde dom, att jag inte lärt mig något under dessa sjutton månader?
snart.
Liam.
Myser i sängen innan jag skulle iväg.
slösöndag.
Vi har varit hos Johanssons och ätit frukost. Nu sover Liam, Mackan städar och jag funderar på vad vi ska göra resten av dagen. Ikväll ska vi börja se "Six Feet Under". Är grymt trött på "24" nu så jag orkar inte se en minut av det till. Saknar "Sopranos", vill se en liknande serie, iallafall kvalitetsmässigt. Någon som har tips?
Och då var man tillbaka.
Gårdagen var minst sagt lyckad. Gick dock inte ut och tog bussen hem tjugo i två. Det är sent, skitsent.
Jag är aldrig ute numera. Jag har kommit till det stadiet att jag inte förstår hur folk orkar. Jag blir alltid trött och sen är det kört. Kommer inte ihåg senast jag var ute ens.
Balkonghäng och grillkvällar med öl och vin är inga problem, men som sagt, jag blir alltid trött mycket tidigare än alla andra och då vill jag bara hem och sova.
Jag kommer ihåg den gamla goda tiden då vi var ute minst tre gånger i veckan och hemmafester där mellan. Ja, så var det faktiskt då jag och Alex bodde på Faktorsgatan. Vår lägenhet var partycentralen och det var skitkul. Vi levde verkligen bara för dagen och resten fick lösa sig. Vi hade jobb, och skötte dom, så det var inga problem. Vi festade bara när vi inte jobbade. Vi hade soffor i köket, askfat överallt ifall man behövde aska sin cigg, en åttahundra liters pool på balkongen. Det var galet.
Vi kunde köra till Jönköping (för att festa) när vi slutade jobba vid fyra, festa där och köra hem tidig morgon så vi var hemma tills vi började jobba igen. Galet.
Nu är detta flera, flera år sedan. Sex år sedan för att vara mer exakt. Vill för allt i världen inte ha det så nu. Den tiden är verkligen över och det är skönt. Skönt att ha sitt på det torra.
Fest.
Ska skynda mig hem för sen ska jag iväg på fest. Ska träffa mina högstadievänner. Riktigt roligt och rätt nervöst. Men det kommer bli bra.
Bondgård.
Liams stora bondgård han fick av sin farmor och farfar i ettårs present är det bästa han vet nu. Varje morgon kallar han in mig i sitt rum för att jag ska lyfta ner den från byrån och hans hundra djur han har i en skolåda.
Sen sätter han sig mitt på vardagsrumsgolvet och leker. Vad han leker är bara hans ensak.
Första tiden med bebis.
Förlossningen är klar och man har sin ängel i famnen. Man kan tacka högre makter om man slipper babyblues. Fast alla nyförlösta kvinnor känner sig mer eller mindre nere några dagar efter. Och har man tur så blir det inte mer än så. De två första veckorna är lugna. Man har börjat leva sig in i det lite, tycker man. Man tycker att man har sån tur att ens bebis är jättelugn och bara äter, sover, bajsar och lite mys mellan varven.
Alla nyblivna föräldrar säger samma sak:
"Min lille är så himla lugn! Kan inte förstå att vi får sova så mycket och h*n skriker aldrig."
Och varje gång jag hör det tänker jag "Jadu, vänta bara".
Efter ungefär tre till fem veckor låter det helt annorlunda. Det är då det slår en. Helt plötsligt vänds ens värld upp och ner. Är det inte det ena så är det det andra. Den här biten med att ta hand om ett barn kan man ta. Men att det är så psykiskt stressigt och påfrestande är det ingen som är beredd på.
För de allra flesta börjar magen komma igång och så får bebisen ont. Gaser, ämnesomsättning, matsmältning och allt sånt ska ju komma igång och då är det oundvikligt att man har en bebis som skriker flera timmar om kvällarna. Fast man gjort ALLT. Bytt blöja, gett mat, myst, vaggat. Då känner man sig värdelös och det är nu många föräldrar börjar undra ifall detta verkligen var en så bra idé. Helt plötsligt är man sämst i världen och framtiden ser inte speciellt ljus ut. Kommer det alltid vara såhär? Kommer jag någonsin kunna lägga mig och veta att jag får mer än en timmes sömn inatt? Kommer vi kunna se en hel film, äta middag ostörda?
Tiden går. Även i de jobbigaste perioderna går den på ett eller annat sätt.
Och helt plötsligt finner man sig i att man faktiskt funnit sig.
Jag vet, nu blev det här inlägget väldigt negativt. Förlåt alla ni som svävar på moln.
Det är inte bara negativt att ha en bebis, så klart.
Men, det blir bättre och bättre. Kärleken man känner för sitt barn är SÅ obeskrivlig. Det spelar ingen roll hur jävligt det är ibland. Man älskar i alla väder och man vet att man alltid kommer göra det. Det är därför allt är värt det.
Finns inget bättre och finare än att vara förälder.
Djur på hjul.
H&M.
Beställde tre tröjor från hemsidag igår.
Idé.
segt.
Ska fika med tjejerna sen ska jag hem och äta. Blir nog ingen långvarig fika för min del. Fast man vet aldrig, skönt att få koppla av och snacka skit.
morgonmys.
Nya varor.
Katrin Zytomierska.
Klicka HÄR <------ för att se hur den ser ut.
Nattning from hell.
Vi sätter oss i soffan och då är helt plötsligt allt det onda borta. Nu ska han mysa och leka.
"Det kanske var en mardröm" Sa Mackan och ja, det kan det ha varit. Det vet jag fortfarande inte.
En halvtimme senare och han blir bara piggare och piggare. Nu måste vi lägga han annars blir det som här om dagen, då han somnade halv tolv.
Vi la han och denna gången fick han inte som han ville. Han grät och gnällde i tre kvart.
I förtiofem minuter satt vi knäpptysta i ett mörkt rum och lyssnade på vår hjärtkrossade son. Ni som aldrig behövt gå igenom en sån sak vet inte hur mycket det tar på psyket. Det äter upp en.
Jag lovar att vid ett tillfälle sa jag till Mackan att ta en kniv, köra upp den i armen på mig och dra upp den långsamt och döda mig. Jag ville hellre det än att förstöra Liams framtida nattning genom att ta upp han och förlänga helvetet till halv tolv.
Det kanske säger mycket om mig som förälder?
Kiwi Baby.
Lördag.
Idag ska vi grilla på eftermiddagen sen blir det inget speciellt mot kvällen. Ingen av oss orkar. Men man vet aldrig vad man får för sig i sista sekund.
