Just nu har jag inte så mycket att säga. Lägger in lite bilder på min prins från dagarna :)

Promenad i det fina vädret.


Lunch.


Café Krook är favoritstället just nu :)


Mysigt <3

Vem tror ni vinner Idol i år? Jag vet inte... Jag tror däremot att Tove och Erik kommer stå i globen.
Mariette kommer nog få åka ikväll.
Men oj, så insatt jag var helt plötsligt. Jag som inte ens tittar på Idol...

Har suttit och ätit en torr frukost bestående av rostade mackor med ost och tomat. Jag är sämst på att göra mackor. Känner flera som lägger ner jättemycket tanke ocd tid på en smörgås men jag vill ha det så enkelt som möjligt. Ibland kan jag till och med nöja mig med enbart smör.
Såg på "Efter Tio" som jag ofta ser fram emot att se. Malou är riktigt duktig på att få fram gästernas känsliga sidor. Idag satt Sanna Lundell i soffan. För er som inte vet är hon Mikael Persbrandt´s fru (tror de är gifta). Om inte så är de iallafall sambos och har barn ihop.

Jag tänker citera ett inlägg från hennes blogg.

"Jag nickar i samförstånd och tänker att det är så bisarrt att det mest naturliga i världen kan bli något så komplicerat. Nu 2009 är det ju inte devisen var fjärde timme som gäller, utan: Amma till varje pris. Första besöket på BB (jag åkte ju hem samma dag, och var tvungen att åka tillbaka dagen därpå för en check av bebis) består i att en sköterska kollar in att man har rätt amningsteknik. För den som inte vill, inte kan, inte orkar vara ensam om matning, inte får in "rätt" teknik, väntar idel mörkermoln på mammahimlen. Man får höra att ungen kommer att bli sjuk (får inte i sig dessa pyttemängder av antikroppar från mamma), ungen får svårt med anknytning, ont i magen, blir mindre intelligent, växer sämre, bli förstoppad, osv, osv, osv. Bröstmjölk har på ett högst ovetenskapligt sätt blivit synonymt med ett undermedel, en supermedicin, det viktigaste i en liten unges liv. Och det är det ju inte. Jag tror att amningshysterin skapar låsningar, inre stress och prestationsångest, i synnerhet när man står där nyförlöst, skör och osäker på allt ansvar som väntar framledes. Då vill jag påstå att det skulle vara skönare och mer lugnande att få höra att ungens välmående inte hänger på dina tuttar och din mjölkproduktion, utan på att den får mat (flaska eller tutte spelar ingen roll), kärlek, närhet och sömn. Men i stället hetsas det på med dessa tuttar. Det ska ammas trots mjölkstockning, trots såriga bröstvårtor, trots att ungen kanske inte blir mätt, trots att ungen vaknar varje halvtimme och vill ha mer. När jag fick Olga, som inte hade utvecklat sin sugreflex, uppmanades jag att ta hem en elektrisk mjölkpump som jag skulle pumpa ur med var fjärde timme. Och jag gjorde detta i åtta veckor, trots att utdrivningsreflexen totalt hade givit upp på dag tre när ingen liten unge var där och sög. Jag fortsatte och fortsatte trots att jag kom upp till sjukhuset med max 10 cl mjölk/dag. Varför? För att barnsköterskorna typ hotade med jordens undergång om jag inte fick amningen att fungera. Och ett är säkert: hoten gick inte hem. Det blev flaska efter åtta veckors slit med pumpen, och ungen är så frisk som en unge kan vara. Nu är jag äldre och klokare och vägrade frankt låta barnsköterskan på BB att kontrollera min amningsteknik. Funkar det så funkar det och då är det ju toppen, sa jag bara. Men funkar det inte, så går det alldeles utmärkt med flaska! Hon lade huvudet på sned och mumlade något om amningsjouren och hakan in mot bröstet och mage mot mage, osv, osv, men för relativt döva öron. Jag ammade Igor och jag ammar Lo, det går bra, men skulle inte tveka att ge flaska en sekund om det uppstod någon form av problem.  Och jag säger som damen på bussen, det är tur att vi har var sitt eget huvud att tänka med."


:)

"Tänkt dig att du somnar gott i din säng. Mitt i natten vaknar du på köksgolvet helt förtvivlat och du vet inte hur du ska ta dig tillbaka till sängen."

Vi har fått ändra på Liams rutiner vid nattning nu.
Hans sömn har fungerat bra hittills men nu har den förändrats drastiskt de senaste veckorna. Hålla på och gå upp och vagga tusen gånger (Okej, fem) per natt och ge mat en gång om natten tog kål på oss till slut. Idag på öppna förskolan fick jag en bra pratstund om sömn med lärarinnan (Ingela) där. Hon förklarade hur barns sömn fungerar och att barn ändrar sin sömn runt nio månader.
Det är väldigt invecklat och det skulle ta mig en timme att försöka förklara hur det funkar men efter den pratstunden var jag så peppad.
Jag och Marcus bestämde oss för att börja med detta redan ikväll och Ingela förklarade att man ska räkna med att det tar ungefär tre veckor att ändra ett barns beteende. Men det kan ju så klart fungera direkt med.
Hon sa att behöva gå upp och ge napp under natten är normalt men det ska räcka med att de får nappen och sen somnar de om.
I vårt fall räckte ju inte detta. Utan vi kunde sitta och vagga och ge flaska i en timme utan resultat.
Nu har vi iallafall påbörjat en förändring. Både för vår och framförallt för Liams skull. Han behöver ju också få sova i lugn och ro.

Kvällens rutiner gav mycket goda resultat och om någon är intresserad av vad vi gjorde och hur resultaten blev så mejla gärna på Facebook.

Nu ska en stolt mamma gå och lägga sig medans en stolt pappa spelar fotboll på X-boxen.

Idag har vi inte gjort något alls förrutom en runda till Maxi och handlat.
Har busat med Liam och hans favorit just nu är att bli jagad :D Han är så grym, min lille prins.

Vi sitter och tittar på "På spaning med Bridget Jones". Liam somnade kvart över sex och vi gjorde mat då. Spagetti med köttfärssås blev det och nu ska vi väl snart lägga oss i sängen.

Puss.

Har förresten en mycket spännande och efterlängtad vecka famför mig.

En bild från igår. Anna, Sara och jag.