Har suttit och ätit en torr frukost bestående av rostade mackor med ost och tomat. Jag är sämst på att göra mackor. Känner flera som lägger ner jättemycket tanke ocd tid på en smörgås men jag vill ha det så enkelt som möjligt. Ibland kan jag till och med nöja mig med enbart smör.
Såg på "Efter Tio" som jag ofta ser fram emot att se. Malou är riktigt duktig på att få fram gästernas känsliga sidor. Idag satt Sanna Lundell i soffan. För er som inte vet är hon Mikael Persbrandt´s fru (tror de är gifta). Om inte så är de iallafall sambos och har barn ihop.

Jag tänker citera ett inlägg från hennes blogg.

"Jag nickar i samförstånd och tänker att det är så bisarrt att det mest naturliga i världen kan bli något så komplicerat. Nu 2009 är det ju inte devisen var fjärde timme som gäller, utan: Amma till varje pris. Första besöket på BB (jag åkte ju hem samma dag, och var tvungen att åka tillbaka dagen därpå för en check av bebis) består i att en sköterska kollar in att man har rätt amningsteknik. För den som inte vill, inte kan, inte orkar vara ensam om matning, inte får in "rätt" teknik, väntar idel mörkermoln på mammahimlen. Man får höra att ungen kommer att bli sjuk (får inte i sig dessa pyttemängder av antikroppar från mamma), ungen får svårt med anknytning, ont i magen, blir mindre intelligent, växer sämre, bli förstoppad, osv, osv, osv. Bröstmjölk har på ett högst ovetenskapligt sätt blivit synonymt med ett undermedel, en supermedicin, det viktigaste i en liten unges liv. Och det är det ju inte. Jag tror att amningshysterin skapar låsningar, inre stress och prestationsångest, i synnerhet när man står där nyförlöst, skör och osäker på allt ansvar som väntar framledes. Då vill jag påstå att det skulle vara skönare och mer lugnande att få höra att ungens välmående inte hänger på dina tuttar och din mjölkproduktion, utan på att den får mat (flaska eller tutte spelar ingen roll), kärlek, närhet och sömn. Men i stället hetsas det på med dessa tuttar. Det ska ammas trots mjölkstockning, trots såriga bröstvårtor, trots att ungen kanske inte blir mätt, trots att ungen vaknar varje halvtimme och vill ha mer. När jag fick Olga, som inte hade utvecklat sin sugreflex, uppmanades jag att ta hem en elektrisk mjölkpump som jag skulle pumpa ur med var fjärde timme. Och jag gjorde detta i åtta veckor, trots att utdrivningsreflexen totalt hade givit upp på dag tre när ingen liten unge var där och sög. Jag fortsatte och fortsatte trots att jag kom upp till sjukhuset med max 10 cl mjölk/dag. Varför? För att barnsköterskorna typ hotade med jordens undergång om jag inte fick amningen att fungera. Och ett är säkert: hoten gick inte hem. Det blev flaska efter åtta veckors slit med pumpen, och ungen är så frisk som en unge kan vara. Nu är jag äldre och klokare och vägrade frankt låta barnsköterskan på BB att kontrollera min amningsteknik. Funkar det så funkar det och då är det ju toppen, sa jag bara. Men funkar det inte, så går det alldeles utmärkt med flaska! Hon lade huvudet på sned och mumlade något om amningsjouren och hakan in mot bröstet och mage mot mage, osv, osv, men för relativt döva öron. Jag ammade Igor och jag ammar Lo, det går bra, men skulle inte tveka att ge flaska en sekund om det uppstod någon form av problem.  Och jag säger som damen på bussen, det är tur att vi har var sitt eget huvud att tänka med."


:)