Liam har kommit in i en trots-fas. Det beror antagligen på att han har börjat dagis. Testar mamma och pappa om vissa saker är mer tillåtna hemma än på dagis och får han inte som han vill kör han det klassiska, slänga sig på golvet och låtsasgråta.
Men vi ignorerar det, reagerar man på det blir det mycket värre och stunden blir tio gånger längre.
Allt är "NEJ!" också. Det är rätt roligt faktiskt. Han är så söt när han tror att han kan bestämma.

Men oavsett så är han världens finaste.

Han vill mysa ofta nu. Han sträcker upp armarna och tittar på en med hundögon och säger "omma". Han vill komma upp. Han brukar vilja gå själv men när han vill mysa så vill han "omma". Och han pussas och kramas och det är så himla mysigt. Och så gillar han att mysa i sängen eller soffan med napp och snutte och titta på barnprogram. Han brukar då lägga sig i soffan och be om "bapp". När han får den säger han "nutten". Och så är hans dag räddad.