En underbar sak har hänt i vår familj. Som ni vet sover Liam till fem, sex på morgonen sen vill han upp och ha frukost. Han äter inte välling längre, har han inte gjort sedan några månader tillbaka, vilket är synd för då hade han somnat om någon timme till. Men, nu de senaste dagarna har jag burit in han i vår säng när han vaknar och då somnar han om igen. Så himla mysigt. Jag sover ju inte eftersom jag inte kan låta bli att titta på honom och nästan dö av lycka.