Jag vill ju självklart vara en bra mamma.
Jag menar mer än att bara ta hand om Liam, vilket jag uppenbarligen gör. Jag vill uppfattas som snäll, mjuk, bra förebild... Allt det som faktiskt många föräldrar tappar ju äldre deras barn blir. Jag funderar dagligen på vilken sorts förälder jag vill vara och hur jag ska vara det. Men hur håller man fast vid sina löften till sig själv?
Jag vill till exempel aldrig skälla på Liam. Man ser ofta föräldrar som är så grymt trötta på sina barn... Kommer jag hamna där? Jag vet ju att det inte alltid kommer vara en dans på rosor. Det har det inte varit hittills heller men jag har inte haft någon anledning att känna mig arg och trött på Liam.
Jag vill heller aldrig att Liam ska ha sepererade föräldrar. Enligt mig är det ett av de viktigaste byggstenar för en trygg uppväxt. Kan man inte hålla ihop så är det så helt enkelt och då får man ju göra det bästa av situationen men ibland undrar man om vissa ger upp för lätt. Man kan möjligtvis inte tro att det inte spelar någon roll om man är ihop eller inte.

Jag och Mackan pratar ofta om hur vi vill göra med Liam, våra värderingar, våra egna uppväxter. Det är viktigt att man vet att man har samma åsikter, att man stöttar varandra när motgångar kommer och att man har förståelse. Viktigt att man backar upp varandra redan från början. Man ska ju vara ett team.